Bergdala Spinnhus


Mera om partimönster

Men man måste ju inte vara traditionell...
Tidigare (i "Om partimönster") skrev jag att man kan betrakta varje enskild ruta i partisolvnotan som en "förkortning" av någonting annat - något som vi ännu inte bestämt: ett antal trådar solvade efter ett visst mönster.
Ett partimönster kan ses som en önskan: vi vill göra ett tyg med ett mönster som ser ut såhär. Ännu vet vi inte hur det skall gå till - men målet är att det skall vara mönstrat såhär.
Mönstringen uppstår vanligtvis genom att man använder olika bindningar för de olika mönsterytorna.
Det gäller alltså att identifiera rapporten för de önskade bindningarna - och att se till att de fungerar tillsammans på önskat vis. Detta kan ibland innebära att man måste använda ett större antal skaft och trampor än vad man i förstone tror.

Låt oss än en gång titta på ett enkelt schackbrädesmönster:

enkelt partimönster
I klassisk svensk vävlitteratur ritade man alltid partimönstren i blått, detaljmönstren i rött. (I nyare böcker är ofta alla slags bindemönster tryckta i svart.)

Mönstret innehåller två partier, både i varpriktningen och i inslagsriktningen.

Om vi nu tänker oss att vi vill kombinera en 4-bindig kypert med inslagseffekt i den ena rutan med en rackelbindning i den andra rutan - hur går vi då tillväga?

Vi börjar med att identifiera de två bindningarna, med sina inredningar:

kypert
tretrampsväv
Vi konstaterar att de har, i sina vanliga former, lika många skaft men inte lika många trampor.
Alltså går de inte att kombinera utan en del pyssel:

Först måste vi försöka få till "minsta gemensamma nämnare": eftersom de båda bindningarna skall vävas samtidigt på båda partierna så måste de ha samma antal skaft, samma solvordning, samma antal trampor och samma trampordning.
Solvningarna är redan lika, så vi koncentrerar oss på trampningen. Spetstrampningen kan göras om till rak trampning över fyra trampor om man dubblerar mittentrampan - som i bilden till höger:

tretrampsväven modifierad
Om vi låter en ruta i partimönstret motsvara åtta trådar repektive inslag, kan vi kombinera de två bindningarna såhär (endast det nedre högra hörnet av partimönstret är med):


de båda bindningarna kombinerade

partimönstret
 
Såhär kommer hela vårt partimönster att ta sig ut med bindningarna ovan.
Just denhär bindningen fann jag i en bok som heter VÄF-BOK för mekanisk handväfstol, utgifven af L. Persson, Östersund 1891.
färdigt mönster ur Persson
uppvävt prov

Man kan nästan alltid göra om en hoppig solvning till en rak, om man har tillräckligt många skaft. Man måste förstås också lägga till de nya skaften i uppknytningen, och se till att det nya skaftet får samma uppknytningsmönster som ursprungsskaftet. På detta sätt kan man ofta lyckas kombinera bindningar som till att börja med inte ser ut som om de skulle gå att kombinera.

Denhär metoden kan också vara bra även om man "bara" önskar sig en lättare solvordning - eller kanske framför allt om man har en besvärlig trampordning. Rackelbindningen ovan, till exempel, är mycket lättare att väva med rak trampning på fyra trampor än med spetstrampning på tre...


  © Kerstin Fröberg 2006