Vi KronobergsVävare

Kärt barn har många namn, sägs det.
Men egentligen borde det nog heta solvad opphämta.
(och därmed har vi infört opphämta, också - men opphämta har inte mönstersolvning, säger man. Men: kan man se det, på resultatet? Troligen inte...)

Så - vad är det som är småländskt med smålandsväv?
Egentligen ingenting - samma typ av mönstring finns i mer eller mindre hela världen, fråm 1200-talet och framåt. I våra trakter var den först känd som "Västgötatäcke", eftersom den ofta såldes av knallarna. Man kan spåra knallarnas trader på förekomsten av västgötatäcken: nordost ut mot Dalarna, Härjedalen, Jämtland (men också mera rakt norrut, till Telemark i Norge). Redan under 1600-talet fanns benämningen "Västgötatäcke".

Hur blev det då till just Smålandsväv?
Om detta vet man ingenting säkert, men tydligt är att under en period (slutet 1800 - 1920-talet) fanns många yrkesväverskor i trakten av Åseda - Mörtelek som producerade för avsalu.
Vid "Baltiska utställningen" (i Malmö 1914) visades många av dessa vävar - Alfhilds teori är att de där marknadsfördes som "Smålandsvävar" snarare än "Mörteleksdräll".

Så vad utmärker då en smålandsväv?
Vanligen är den solvad på två skaftgrupper - tuskaftssolvningen (i vanliga solv) på två skaft bakom mönstersolvningen (i solv med långa ögon). Vanligen (men inte nödvändigtvis) har man fyra mönsterskaft. Trådarna kan solvas i flera mönstersolv (se bild en till höger, en sida ur Alfhilds kurspärm).
- Har man tillräckligt många skaft kan man naturligtvis solva "som vanligt". Ett annat alternativ är att plocka mönstret, inslag för inslag, men då brukar man kalla det "opphämta". (Opphämta har oftast fler olikvävande mönsterinslag.)

Eftersom mönsterinslagen antingen flotterar på rätsidan eller på avigsidan blir vävnaden inte slitstark, och har huvudsakligen använts till dekoration - vepor, dukar "till fint", kanske kuddar.
Dock finns en kvinna i Funäsdalen som bland annat gör kläder i smålandsväv - se bilder här.

Några fler bilder från mötet, och längst nernågra litteraturtips.

Gammal allmogeslöjd från Malmöhus län
häfte 8: "Dukagång, krabbasnår, opphämta, munkabälte och rosengång" (Malmö : Malmöhus läns hemslöjdsfören., 1926)

von Walterstorff: Svenska vävnadstekniker och mönstertyper : kulturgeografisk undersökning ( Stockholm : Nordiska museet, 1940)

Henschen: Svenska vävnader (Stockholm 1940, 1960) har en lång litteraturförteckning