Bergdala Spinnhus

Det här är en cape, eller en jacka, inspirerad av en så kallad casaque. Det var ett plagg med sex knäppningar: mitt fram, mitt bak, och på vardera sidan om armen. Man kan alltså knäppa det så att det får ärmar eller så att det blir en cape - eller som här, så att det har en ärm och (på andra sidan) plats för den andra armen i band.
Här är den uppsydd i vadmal (se "vadmalsäventyret" ), och har knappar av gamla femöringar.
Inspirationsbilder kan man hitta i bl.a. Köhler: A History of Costume och Tilke: Costume Patterns and Designs.

Detta är en pluderkjol, att bäras med en doublet.
Aldrig hört talas om en pluderkjol? Det hade inte jag heller - men varför skall bara männen få ha "trasiga" kläder? Om det inte fanns pluderkjolar då, så gör det det nu!
Jackan är (nästan) en doublet, inspirerad av bilder från 15-1600-talen. Jag hade lite pyssel att konstruera mönster till ärmarna, så att de såg lagom korviga ut.
Pluderhosor och doubleter finns avbildade och beskrivna bl. a. i Köhler: A History of Costume och Arnold: Patterns of Fashion.
(Arnolds böcker är ett absolut måste för oss som är intresserade av detaljer i konstruktion och sömnad. Det finns flera stycken (tre?) som avhandlar olika perioder.)

Om man nu har specialiserat sig på akademiska dräkter, och hittar ett mönster från 1589, och den modellen kallas "en lärd mans rock" - ja, då måste man ju bara prova...
Om man sedan ska klä trollkarlen Prospero (från Shakespeares sagospel Stormen), ja då finner det sig naturligt att han får låna den. Försedd med en trollstav från Bergdala glasbruk blir han strax trollkunning, inte bara lärd.
Denna och följande bilder från en utställning på Huseby järnbruk sommaren 2004.

Mönster till "en lärd mans rock" finns i Tailor's Pattern Book 1589, ursprungligen utgiven av de Alcega, nyutgiven med kommentarer 1979.
Mera om denna rock under "Ropa de Letrado" .

Trollkarlens närmaste hjälpreda är en luft-ande, och en luft-ande som heter Ariel bör ju vara luft-färgad.
I min tolkning av Ariel har han fått vanliga (moderna) byxor i blå-grönaktig organza. Till det har han en doublet (nästan samma modell som ovan) i ljusblå organza. Jag funderade länge på vingar, men bestämde mig för att en luftig krage fick räcka.

Puck och Oberon, figurer från Shakespeares sagospel En midsommarnattsdröm. Oberon, arg och svartsjuk, har en rock med reflexgarn i varpen, så att han kan skjuta blixtar.
Puck har fått ett par byxor i spansk 1600-talsmodell, med fartränder, eftersom han just ska "slår en gördel runt kring hela jorden. På fyrtio minuter". Pucks skjorta har avknäppbara ärmar - modellen inspirerad av de jackor ("doublet") som ofta hade löstagbara ärmar, även om man inte använde knappar då...

Titania, också från En Midsommarnattsdröm.
Är man älvornas drottning så måste man väl vara genomskinlig? Hon har fått fem plagg i organza, varav några har detaljer som var vanliga under 14-1600-talen. Nackdelen med genomskinliga tyger är förståss att det är svårt att upptäcka detaljerna...
Här har hon ännu inte fått alla sina klädlager.

Men jag var inte ensam om utställningen - deltog gjorde också Kerstin Gyllensvärd, Ingrid K Hanssen och Viveka Lord.
Här ser vi Vivekas skattkista, med Caliban i bakgrunden, beledsagad av ett citat ur Stormen:
Caliban: -om jag vaknat ur en långlig sömn- fick mig att somna om. Och sen i drömmen tycks molnen öppna sig och visa skatter, som snart skall regna ner på mig. Jag vaknar och ropar: "Jag vill drömma om igen!"