Vi KronobergsVävare

Det allra vanligaste felet vi gör, säger Åsa, är att vi håller på alldeles för länge. Vi tycker det är roligt, vi glömmer tiden - och rätt vad det är har vi suttit i vävstolen utan paus i timtal. Inte bra! Man ska alltid ta paus minst en gång i timmen, vad man än gör. I pausen ska man försöka göra "motsatsen".

Åsa började med att visa bilder på armens ben och ryggraden. Hon förklarade hur skelettet sitter ihop - eller, i armens fall, nästan inte sitter ihop: armen hänger fast med hjälp av muskler och senor. Därför skall man försöka undvika att arbeta över axelhöjd. Ryggraden ska ha en naturlig kurva, något som vi moderna människor ofta tappar bort när vi sitter i låga mjuka fåtöljer. Vi fick genast börja med de första övningarna: att "stapla ryggkotor".
När vi fått oss lite anatomi till livs, fick vi tips om hur vi skall utföra de olika momenten i vävningen.

Vi började med varpningen. Åsa råder oss att försöka göra varpen på så kort höjd i varpan som möjligt. Vi bör alltid undvika att arbeta över axelhöjd. Måste vi böja, ska vi göra det med knäna, inte med ryggen. Av dessa anledningar rekommenderar Åsa en bordsvarpa, ställd på lagom höjd...

Här bredvid en schematisk teckning av en sådan. Man slipper alltså en hjälpare - påsen kan innehålla ett par tegelstenar, eller man kan använda plastdunkar med vatten. Tyngden flyttas ned efterhand som varpen dras på.

När det gäller själva vävningen är sittställningen det första. Sitt rak i ryggen ("stapla ryggkotorna"), använd gärna en vinklad bänk (eller en kilkudde). Försök alltid sitta så rak som möjligt; flytta rumpan (om möjligt) istället för att sträcka dig med armar eller ben. Tag ofta paus! (Någon frågar om det räcker med alla regelbundna framdragningar man gör - det gör det INTE, säger Åsa.)

• försök alltid hålla ryggen rak
• arbeta aldrig över axelhöjd
• vrid aldrig ryggen och lyft samtidigt
• TAG PAUS

Slutligen fick vi ett träningsschema, med uppmaningen att göra övningarna varje dag, ofta.