Bergdala Spinnhus

Äldre vävlitteratur, varianter av notationssätt

 

Del 1: böcker och rutpapper jämfört med datorer – olika möjligheter

Ibland när man hittar äldre vävböcker kan man knappt ens känna igen solv- och trampnotorna...

När jag började väva (i slutet av 1970-talet) blev vi svenska handvävare drillade att förstå vissa saker automatiskt: ett bindemönster i rött och vitt föreställde ett detaljmönster (röda rutor föreställde synligt inslag), ett i blått föreställde ett partimönster (blåa rutor föreställde ”mönster”, vita ”bakgrund”). Förekom det också gula rutor var det förmodligen en dubbelväv som illustrerades. Fyllda rutor i trampuppknytningen betydde att skaft skulle knytas för sänkning. Vissa böcker var tryckta i svart-vitt – då föreställde svarta rutor synligt inslag. Ett par exempel:

Rackelbindning från
Lundell: Stora vävboken

Partinota från
Stora vävboken

Fiskben från Cyrus:
Handbok i vävning, fig 39A

Dethär med färgen var oerhört viktigt. För vissa vävlärare var det så viktigt att de, när vävprogrammen för datorer började komma, inte trodde att de (programmen) någonsin skulle kunna vara till nåon nytta – utskrifterna blev ju svart-vita, och då kunde man ju inte förstå vad de föreställde...

Datorprogram jämfört med boktryck

För att börja i den moderna änden – med datorprogrammen: först talades det om hur bra det var att man kunde få en föreställning om hur tyget skulle komma att se ut. Flera program marknadsförde sin färghantering som den främsta fördelen – något program, vill jag minnas, levererades tom med en standardfärglista (med nummer och allt) från en stor garnleverantör. En del program hade också ett "tygläge" – man kunde se "tyget" liggande på ett diagonalt bord, med drapering över hörnet. Flera program har tagit bort detta läge i senare uppdateringar.

Nuförtiden är det andra saker som framhålls i marknadsföringen – "bibliotek" för att översätta partimönster till många olika bindningar är ett vanligt exempel.
En av mina favoritfunktioner är "trådläget" – istället för rutmönster med färger i kan man välja att se bilden med "trådar". Jämför bilderna:

Det är så mycket lättare att "se" vad rutmönstret illustrerar.

En "färgeffekt" från Cyrus:Handbok i vävning, figur 218 F. Till vänster som den ser ut i boken; till höger omgjord till "trådläge" och med färg tillagd. Jag valde något olika gröna kulörer, därför att jag tycker det är lättare att förstå hur "tyget" ser ut.

I datorprogrammen kan man ofta ställa in trådgrovlek, vilket också hjälper till. Jämför dessa bilder från Cyrus:Handbok i vävning, fig 86F. I texten står: "vävs helst med två garner med mycket olika grovlek.". Just denna bindning kommer att förändras mycket efter tvätt, som synes av fotot.

Jag tror nog att de flesta författare hade varit glada över möjligheten att med en knapptryckning kunna illustrera hur trådarna går i en bindning...

De flesta datorprogrammen kommer från USA och Kanada, vilket innebär att de standardmässigt följer amerikanska traditioner. Det innebär att de (standardmässigt) uppfattar trampuppknytningen tvärtom – man markerar de skaft som ska höjas – samt att de numrerar skaft och trampor åt andra hållet (skaft 1 är närmast vävaren, trampa 1 är till vänster).
Ofta kan man ställa om dem så att de istället visar sänkta skaft.
De flesta har också solvordningen överst. I fortsättningen kommer jag att låta solvordningen stå överst i illustrationerna, eftersom det program jag oftast använder, Fiberworks PCW, ger mig sådana bilder. Jag skall försöka se till att trampuppknytningarna gäller för sänkning.
Nuförtiden finns mängder av datorprogram för vävning - på denhär sidan finns en lista (som antagligen inte är komplett). En del av dem är gratis att ladda ned, de flesta kostar. De flesta erbjuder en demo-version så att man kan prova innan man betalar. En del av kan ställas in för att visa bindningen som vi är vana - med solvningen längst ned, trampordningen till höger, sänkta skaft. Det enda program som jag känner till som "pratar svenska" är Weavepoint.

Tillägg 2020: nu finns många fler program, en del gjorda för "paddor" och motsvarande.
Jag har inte provat någor av dem, men de grundläggande principerna är desamma.

Om olika notationer i äldre böcker, samt en del från utländska böcker, läs vidare här.

---

 -  Lundell: Stora vävboken, 1:a uppl, 8:e tryckningen 1984 - ISBN 91-534-0388-6.
     (Har kommit i ny omarbetad upplaga 2005, ISBN 91-534-2460-3)
 -  Cyrus-Zetterström: Handbok i vävning, 6:e uppl 1980, ISBN 91-36-01301-3
    tillbaka till början