Bergdala Spinnhus

En "stenmur" blir till

Jag bor i Småland..
Ett av Smålands typiska drag är stenmurar - de finns överallt runt åkrar och hagar. Man kan också finna dem ute i skogarna - då förstår man att skogen är planterad på platsen för en gammal gård.

Jag tänkte att man borde kunna väva sjalar som påminner om min omvärlds mest typiska fenomen.
Vad är det då som utmärker en stenmur?
De är inte så gråa som man kan tro - det växer mycket mossa på dem. De består av olika stora stenar, och är allstå inte släta. (Se många stenmurar här).
Alltså fick det bli "bubbelväv", som bygger på att ull krymper, men inte bomull.
(Se flera bubbliga sjalar här; läs mer om "bubbelväv" här.)

Alltså tog jag fram alla gråa och mossgröna bomulls- och lingarner jag hade.
Jag valde mörkgrönt ullgarn till krymp-ränderna.
Såhär såg varpen ut.

En av sjalarna i vävstolen - grå-grön och alldeles slät.
Kommer det att bli likt?

Efter vävningen är det dags att göra fransar.
Först knyts knutar med ca 6 trådar i varje.

Sedan tvinnas de samman två-och-två

Varför måste fransarna tvinnas (eller "drejas", som det brukar kallas i vävböckerna)?
Det finns flera skäl: dels är bomullstrådarna så tunna att de skulle bli till hopplöst trassel om de vore alldeles lössläppta (tänk 300 lösa trådar jämfört med 25-30 drejade fransar); dels skulle de lösa trådarna slitas fortare än om de är samlade på detta sätt.
Dessutom är det meningen att ullgarnet skall krympa - om de trådarna vore lösa, skulle de i tvättmaskinen trasslas och filta till små hoptrasslade bollar...

Fyra något olika sjalar färdiga för tvättmaskinen.

Fem färdiga sjalar, porträtterade på en av sina förebilder.