Bergdala Spinnhus |
- Om jämtlandsdräll - Om trasvävar - Om vadmal - Om färgeffekt - Om analys av tyg - bindningskonstruktion (i nytt fönster) - Om konstruktion av dubbla lager - Om att väva dubbel bredd - Om att väva dubbel bredd, del 2 - Om partimönster - Att utveckla ett partimönster - Mera om partimönster - Om tagelvävning - Om krympeffekt - Enfärgat? - Om datoriserad vävstol - Om gamla vävskedar och deras märkning - Om äldre vävlitteratur - Solvningsnotationer, del 1 - Solvningsnotationer, del 2 - Gamla vävtermer - Om horsehair (på engelska) - Tageltyg från Småland - idéer om skyltgrejor - "Original", kopia eller plagiat? - Översikt över svenska vävböcker - Om tyst kunskap - Nog nu! på engelska: - Serial weaving - "TWILL" - Block substitution - Vadmal |
|
Om krympeffekter, och en särskild stadkant | |
"Krympeffekt" - på engelska brukar det kallas "differential shrinkage" -
är vad jag vill kalla de bubbliga och knöliga resultat vi får om vi blandar ullgarn och
bomullsgarn i samma väv, och sedan låter ullpartierna krympa.
För att få förutsägbara resultat krävs en hel del provvävning (och, förståss, provtvättning). Jag har använt dessa krympeffekter i några år nu, och kan här dela med mig av mina provresultat. När jag började med den här tekniken experimenterade jag med olika bindningar, olika ullgarner, olika bredder på varpränderna och olika metoder för att få till krympningen (handkrympning, tvättmaskin och torktumlare). |
|
||
Här några av erfarenheterna:
|
|||
|
När jag hade en ullrand i stadkanten brukade den randen ofta krympa mindre än de övriga ullränderna. En bredare yttre rand verkade krympa mer än en smalare, men ofta blev den iallafall längre.
Jag såg inte detta som ett problem - hela sjalen var bubblig och vågig iallafall, så det spelar väl ingen roll? |
||
Här är den bindning jag använde från början:
Jag såg det egentligen inte som ett problem, men jag ville försöka förstå vad som hände. Kantranden bar sig åt som om den hade en fastare bindning än de övriga ränderna. Tekniskt sett hade den ju inte det - kunde det bero på att den (bomulls)tråd som vänder runt kanten låser ullgarnet, och hindrar det från att krympa?
Alltså provade jag med en rundvävd ytterkant.
(Den gröna varpen är ull - de olika färgerna är bara till för att det ska bli lättare att "läsa" bindningen. Den vita varpen är det icke-krympande garnet - bomull, lin, silke...
Det mörkgröna inslaget är ull. De två färgerna i översta randen är bara till för att man lättare ska se rundväven)
Betrakta bindningen: de yttersta 8 varptrådarna ger två tuskaftslager. Eftersom inslaget går runt kanten blir den rundvävd.
|
|||
|
|
||
Så... hur mycket krympning är "lagom"?
Som så ofta är det väl främst en fråga om personlig smak.
|
|||
... men man beöver inte ha en krympande stadkant. Här en annan idé
Till denhär sjalen valde jag ett mörkblått bomullsgarn för den ena volangen, ett ljusare för den andra och ett mörklila ullgarn för den krympande randen.
Se fler "krympta" idéer
här.
|
|