Vi KronobergsVävare - december '10

Vi KronobergsVävare
hem Styrelsen 2010, kontakt Årets aktiviteter: Februari '10 Utställning mars '10 Årsmöte '10 April '10 aprilutflykt Maj '10 Augusti '10 September '10 Oktober '10 November '10 December '10 Tidigare år: Aktiviteter 2003 Aktiviteter 2004 Aktiviteter 2005 Aktiviteter 2006 Jubileumsåret 2007 Aktiviteter 2008 Aktiviteter 2009 Teman under åren: * TRASVÄVAR * YLLE * VÄXTMATERIAL * BÄRBART * INREDNING Kuriosa och special: (se också registret) * Gamla vävnotor * Lisas vävar * Rackelbindningar Register Länkar
	Om RÖLAKAN och KELIM, med Brita som vägledare. Rölakan - kan också stavas "röllakan" - betyder rygg-lakan, alltså ett "lakan" man hängde (på väggen) bakom ryggen för att stoppa drag. Idag tänker vi mest på begreppet som antingen "matta" eller som en vävteknik. Kelim (på turkiska kilim, persiska gilim) lär betyda "grov filt". Vävtekniken är besläktad, och användningsområdet likartat. Rölakan är känt i norra Europa sedan 700-talet, men försvann av någon anledning under medeltiden. Det äldska svenska "moderna" exemplet är daterat 1710. Tekniken utmärks av att man använder flera olika inslag, som snärjs där de möts. Det finns två möjligheter att snärja - "norskt" eller "skånskt". De dubbelslingade (skånska) får en tydlig avigsida; den enkelslingade (norska) blir liksidig. Kelim-tekniken är känd framför allt från Asien, Balkan och Nordafrika, men kan också hittas i Mellanamerika. Utmärkande för den är att man inte snärjer inslagen där de möts, vilket alltså ger en liksidig vävnad med slitsar mellan mönsterfälten.
	Det anses att dessa tekniker är de äldsta mönstringsteknikerna för skaftlösa vävnader. (För övrigt ansåg man länge att några ca 6000-åriga målningar i Turkiet, troligen avbildade kelimer, var det tidigaste exemplet på vävning överhuvudtaget. Numera anser man att vävningen förmodligen är mer än 20.000 år.) Håller vi oss till Sverige är alltså rölakan känd från vikingatiden, men "glömdes" sedan bort fram till 1700-talet. Sedan har den varit vanligast i södra och sydvästra Sverige, och upp till Norge. Det finns många specialord för olika mönstringar - vigg- (eller blixt-) rölakan, diagonalrölakan osv. I Norge kallas den ibland rutevev. Så började vi plocka fram exempel... Många var troligen skånska, och många hade fält med krabbasnår mellan de snärjda fälten. Nedan höger skymtar vi i övre hörnet avigsidan på den skånska (dubbelsnärjda) tekniken, tydligt ser vi också kombinationen rölakan-krabbasnår.

	Nedan till vänster ser vi fler avigsidor (och lite rätor också!). På bilden till höger en kelim, troligen turkisk, av okänd ålder. Den vänstra delen visar baksidan, den högra rätan. Observera färgskillnaderna!

	Brita hade vävt ett kelim-prov med flera traditionella mönsterformer (till höger), däribland vatten (överst och nederst), bockhorn (det lila mönstret - som elaka webmoster anser vara uppochned), en kvinna m fl. (Webmosters anmärkning - nog måste man kalla det gröna mönstret för "skedkrok"? - men mer trovärdiga källor kallar det "skydd för onda ögat"...) "Timglaset" sägs vara Onda ögat självt, och ge skydd mot faror och hot. Brita berättar att det svåraste var att inte dra till inslagen för mycket, nu när de inte skulle snärjas. Marianne hade med sig ett par prover i tekniken "halv-rölakan" (som innebär att man, förutom snärjningarna, använder ett tunt tuskaftsinslag mellan varje grövre inslag, för bättre stadga). Detta var den teknik hon använde till sin stora Maria-väv till Ljuders kyrka.
	Några boktips: Nylén, Hemslöjd, ISBN 91-526-0139-0 Cyrus, Handbok i vävning, ISBN 91-36-01301-3 Brodén, Vävning, andra boken, ISBN 91-36-01095-2 Wiklund, Gamla svenska vävnader från norr till söder, ISBN 91-630-4116-2 Bildvävning (ICA-förlaget, flera förf), ISBN 91-534-0067-4 Dahlström och Vannérus-Rydgran, Plockvävar, Göteborg : Wezäta, [1970]
	www.bergdalaspinnhus.com/kronoberg/