Vi KronobergsVävare - september '10

Vi KronobergsVävare
hem Styrelsen 2010, kontakt Årets aktiviteter: Februari '10 Utställning mars '10 Årsmöte '10 April '10 aprilutflykt Maj '10 Augusti '10 September '10 Oktober '10 November '10 December '10 Tidigare år: Aktiviteter 2003 Aktiviteter 2004 Aktiviteter 2005 Aktiviteter 2006 Jubileumsåret 2007 Aktiviteter 2008 Aktiviteter 2009 Teman under åren: * TRASVÄVAR * YLLE * VÄXTMATERIAL * BÄRBART * INREDNING Kuriosa och special: (se också registret) * Gamla vävnotor * Lisas vävar * Rackelbindningar Register Länkar
	Om TRENSAFLOSSA, men också flosssa och rya i allmännhet, handlade det denna gång. Det visade sig att trensaflossa är ett specialfall - den vävdes under kortare period (ca 1789-1850) i kåne. I Vemmenhögs härad kombinerades den ofta med broderi. Karaktäristiskt för trensaflossa är att den utgörs av förhållandevis få (rya)knutar på slät botten. Denna teknik kan också kallas för halvflossa. Marianne och Eivor hade med sig exempel på både trensaflossa (eller om vi skulle kalla det halvflossa), flossa, vävda och sydda ryor. Till höger Mariannes första prov, en fågel designad av dottern för många år sedan. Flossans ursprung förlorar sig i historiens dunkel. Det finns fynd från bronsåldern här i Norden (Danmark, bland annat). Det finns även fynd från antikens Egypten och Persien. I Sverige användes den troligen först som ersättning för skinnfällar - ryan har varit vanlig efter alla landets kuster, och fanns ofta med i fiskebåtarna. I sängen användes den som täcke, då med nocken nedåt. Speciellt i Uppland vävde man den med en dekorativ "översida", ofta i korndräll. (Där kallades den "kavring")
	Idag anser vi att skillnade på flossa och rya huvudsakligen beror av om luggen är kort (flossa) eller lång (rya). En titt i uppslagsböckerna visar att detta är ett modernt påfund. Språkligt står flossa för "lång lös lugg", medan ryan är "grovt täcke av häst- eller nöthår". Ordet kan härledas till ett gammaltyskt ord som betyder skrovlig, strävhårig. Det är besläktat med engelska rough Man kan antingen väva den - alltså knyta nockorna direkt i vävstolen, med några tuskaftsinslag mellan varje nockrad - eller sy den - alltså utgå från ett redan vävt tyg, och sy knutarna på det. Under perioder har det varit mycket populärt att köpa färdiga paket (bottentyg, garn, mönster) för att sy sin egen rya. Ryans popularitet har också varierat under årtusendena. Från början var den alltså en " fuskpäls" att ha som täcke i sängen. Under vår tid har den väl varit vanligast på golvet - mycket populär under 1950-60-talen. Nu har den fått en renässans, ryor lär vara mycket efterfrågade på loppmarknader och i andrahandsaffärer.

	Ovan en sydd rya som Marianne gjorde då hon var 11 år - som synes fortfarande i gott skick. För att få lika långa nockor kan man använda en s.k. kavel. Titta noga på bilden, så ser du att den har en liten skåra på kanten. I denna trär man saxen (eller kniven) när man ska skära upp luggen. Man kan använda flera olika knutar - symmetriska, assymetriska och "snarade". I bl. a. boken Nock, ragg, rya finns bra beskrivningar på olika knutar. Nedan en rya vävd av Marianne, till höger en sydd.

	Häromåret vävde Eivor ett antal kvadrater i många olika tekniker, Här nedan ett exempel med, vad heter det nu?, halvflossa. Dessa knutar är verkligen minimalt små, och de är inte uppklippta.

	Att läsa om flossa och rya: Nock, ragg, rya : det glänser om ullen Örebro : Fören. Sveriges hemslöjdskonsulenter UllMa, 2001 ISBN 91-631-1207-8 (inb) Den åländska ryan Mariehamn : Ålands Marthadistrikts hemslöjdssektion, 1996 ISBN 951-8946-9 Trensaflossa (se bilden) Hemslöjden Malmöhus 1997 Vävmagasinet 2001/4 Vävmagasinet 2002/1 Land 1991/3 Vi fick också se en färdig flätad dyna, bild här
	www.bergdalaspinnhus.com/kronoberg/