Vi KronobergsVävare

Som vanligt börjar vi med ordet: SNILJA kommer från franska CHENILLE, som betyder "fjärilslarv". Chenille kan också betyda "en otrevlig person". (Kanske det har att göra med allt jobb det är att väva sniljor? - isåfall hade det inte fastnat - Elsa verkade vara sitt gamla vanliga jag!)
I grunden handlar det om att först väva själva sniljorna (se oktober '06 - här finns en översiktlig beskrivning), sedan klippa isär dem och så fortsätta med att väva med dessa som inslag.

Det finns inte mycket att läsa om hur man gör - några litteraturtips finns i slutet på sidan. Dock verkar det som om de flesta instruktioner (men inte alla) föreslår att man, innan man använder sniljorna som inslag, bör snurra dem. Detta för att man lättare ska få en väv med "lurv" på båda sidorna.
Det förefaller som om tekniken var populär under 1930-40-talen. Länge kunde man tydligen köpa sniljegarn avsett för mattvävning - då var det garn i "lurvet". Nuförtiden kan man köpa något som heter "veckgarn", som är annorlunda konstruerat, men som bör ge en likartad effekt. (Ingen av oss har prövat...)
Elsa har vävt sniljeflossa åt oss en gång tidigare - se oktober '06.
Denna gång hade hon provat att väva med trasor, stränggarn och ullgarn.

På bilden ovan till höger syns Elsas gröna yllekudde, en gammal matta som Inger hade med sig och Elsas nyvävda trassniljeflossamatta.

Vi fick också se en del gamla mattor - nedan en trasmatta med sniljor i kanterna (invävda en bit, så lösa en bit i varpriktningen, så invävda igen... längs båda långsidorna). Dessutom har den slarv-rosor strödda över hela ytan.

Inger hade med en matta som varit med länge (riktigt hur länge vet man inte). Den var så sliten att trasorna i sniljorna nästan lösts upp - den kändes verkligen som sammet.
Detaljbilden till höger är tyvärr oskarp, men visar iallafall att den vävts med mellaninslag av vanliga trasor.

Inger hade också med tre nyvävda mattor, nedan den blå, med ett nystan med sniljorna intill.
Inger vävde en 10-meters varp med tras-sniljor, vilket tursamt nog visade sig vara precis lagom för att få på en mattskyttel! Av dessa blev det tre mattor - en med vit botten, en med blå och en med svart. Hon hade flera mellaninslag (tre-fyra stycken, jag glömde kolla detaljerna!), vilket gav ett annorlunda utseende.

Nedan till höger skymtar de två andra.

• Eldin, Från enris till flossa, ISBN 91-36-02282-9
• Ignell, Trasmattor och andra inslag, ISBN 91-534-2631-2
• Slöjd håller
• Vävmagasinet nr 3/06
• Vävmagasinet nr 3/10