Om partimönster

Ett partimönster kan ses som en önskan: vi vill göra ett tyg med ett mönster som ser ut såhär. Ännu vet vi inte hur det skall gå till - men målet är att det skall vara mönstrat såhär.
Mönstringen uppstår vanligtvis genom att man använder olika bindningar för de olika mönsterytorna.

Låt oss titta på ett enkelt schackbrädesmönster:

I klassisk svensk vävlitteratur ritade man alltid partimönstren i blått, detaljmönstren i rött. (I nyare böcker är ofta alla slags bindemönster tryckta i svart.)

Alltså: målet är ett rutigt tyg.
Hur många partier innehåller mönstret? Titta på partisolvnotan - den innehåller två (parti)skaft - alltså är mönstret på två partier.
Samma gäller i inslagsriktningen: partitrampningen har två (parti)trampor.

Det mest klassiska i sammanhanget är väl en "äkta dräll" - alltså en (vanligen enfärgad) rutig duk vars rutighet kommer från rutor med varpeffekt omväxlande med rutor med inslagseffekt. En klassisk bindning är 4-skafts korskypert:

Men.
Dräll är ju inte den enda tänkbara tolkningen.

Om vi betraktar varje enskild ruta i partisolvnotan som en "förkortning" av någonting annat - något som inte är förutbestämt: ett antal trådar solvade efter ett visst mönster.
Vi kan själva välja vad, och hur många, trådar (eller omgångar) en ruta representerar.
Nyss, i drällduken ovan, representerar varje parti"tråd" 4 trådar.

Väljer man istället en annan typ av bindning - nåt slags glesväv (ni vet ju att jag aldrig lärt mig skilja på alla dedär myggtjäll, stramalj, droppdräll?) så kan det komma att se ut såhär:

I detta fall har vi bytt ut varje ruta på skaft 1 mot 6 trådar solvade 4-1-4-1-4-3 och varje ruta på skaft 2 mot 6 trådar solvade 4-2-4-2-4-3.
Motsvarande gäller trampordningen.
Som synes solvas varannan tråd antingen på skaft 4 eller skaft 3 - eftersom vi har 2 partier ("mönster") räcker det med 4 skaft för dethär mönstret.

Ett annat sätt att tänka är att hålla reda på hur man solvar en speciell väv. Ovan, för drällen i korskypert, såg vi ju att man ersätter en partiruta med en detaljruta - för varje part går det (obönhörligen) åt 4 skaft.
Om man istället ser på glesvävarna ovan kan man se ett annat mönster: varje parti har något/några skaft gemensamma med alla andra, samt ett unikt.
I böckerna brukar detta ofta refereras till som "olika solv-sätt".

Men om man har flera partier, som i "partimönsterutmaningen"?
Och om man bara har fyra skaft och sex trampor?
Partimönsterutmaningen är ju på 4 skaft, och kräver alltså sådär 16 skaft, som klassisk dräll...

Det finns flera möjliga bindningar som tillkommit bara för detta. Några exempel på vad som brukar kallas "förenklade drällar" är daldräll, jämtlandsdräll, sommar-och-vinter (kuvikas).
Gemensamt för de förenklade drällarna är att de vävs med två inslagssystem - dels en tuskaft (som utgör själva tyget), dels ett mönsterinslag som på olika sätt flotterar över eller under bottentyget. De vävs med två skyttlar, och oftast med en grövre garnkvalité till mönsterinslaget.

Nedan följer ett exempel som leder till en daldräll.

Här har vi nedre högra hörnet på utmaningsmönstret.

Väljer vi till exempel daldräll eller jämtlandsdräll kan denna vävas på 4 skaft och 6 trampor.

Här kommer detdär med "solvsätt" tillbaka:
En ruta i partimönstret motsvarar fyra trådar i detaljmönstret - såhär brukar man definiera dem:

Om vi ersätter varje ruta i partisolvningen med 4 rutor enligt reglerna ovan, blir resultatet såhär:

Så var det trampordningen:
Fortfarande gäller att en ruta i partitrampningen motsvarar fyra inslag (två mönsterinslag och två tuskaftsinslag). För att inte göra trampordningen evighetslång brukar man ofta utesluta tuskaftsinslagen. Det innebär allstå att varje ruta i partitrampordningen ersätts av två mönsterinslag.

Slutligen skall vi översätta uppknytningen: enligt partiuppknytningen skall (mönster)trampa 1 sänka partiskaft 1. Enligt reglerna ovan ser vi att parti 1 är solvat på skaft 1 och 2 - alltså skall (mönster)trampa 1 knytas för att sänka skaft 1 och 2.
På motsvarande sätt ser vi att (mönster)trampa 2 skall sänka skaften 2 och 3, trampa 3 sänker skaft 3 och 4 och slutligen trampa 4 sänker skaften 1 och 4.
För tuskaften behöver vi de två återstående tramporna - ovan har jag satt dem längst till vänster. Många tycker att det är bättre att placera dem utanför mönstret - alltså: trampa 1 - tuskaft, trampa 2 till och med 5 - mönster, trampa 6 tuskaft.

För flera resonemang omkring olika tolkningar av partimönster läs här (på vår hemsida), eller på Kerstins hemsida, här och här.