Bergdala Spinnhus

Färgeffekter

Hundtand och kuntväv, tuppfjät och pepita...

"Färgeffekt" brukar man kalla mönster som uppstår i en vanlig, enkel bindning bara genom att man placerar olikfärgade trådar i olika mönster: med varannan röd, varannan gul tråd i både varp och inslag ger vanlig tuskaft antingen ett långrandigt tyg eller ett tvärrandigt. En del av dessa färgeffekter är vanliga både i köpetyger och i vävböcker, många av den har speciella namn. "Hundtand" är en 2/2-kypert med färgen fördelad fyra om fyra i både varp och inslag, till exempel. (Med bruten-omkastad kypert blir rutorna något annorlunda, och i engelskspråkiga böcker kallar man detta mönster fåraherdens ruta.)
Man kan börja i andra änden också: genom att börja att önska sig ett mönster, och försöka konstruera en varp- respektive inslagsordning, och en bindning, så att man får fram det önskade mönstret. Somliga författare tycker inte att detta kan kallas "riktiga" färgeffekter - andra löser det problemet genom att kalla det något annat - "skuggväv", till exempel.
Hur kan man då förutsäga vilka mönster som "uppstår", hur kan man konstruera sina egna, hur kan man analysera dendär snygga kavajen som tunnelbanebänksgrannen hade imorse...??? Varsågod - några tricks och knep jag läst, hört eller hittat på:

1) mönster som uppstår:

Innan du ritar vidare, tag några kopior på dethär bladet. Det kan man ha mycket nytta av!
Tag en färgpenna, markera utanför bindningen trådarnas färger och antal - tex 1 grå, 1 vit i varp, 1 grå, 1 vit i inslag. (Det finns ingen särskild anledning att ha samma ordning i inslag som i varp!) Fyll sedan i trådarna i bindningen: överallt där det är horisontellt streck på den rad som i inslagsled är markerad som grå, fyll i grått. Överallt där det är vertikalt streck i den kolumn som är markerad som grå varptråd, fyll i grått.

Alltså kommer tuskaften i mitt exempel att ge ett tvärrandigt tyg, medan kyperten ger ett trappstegsliknande mönster. Prova olika antal färgade trådar, och prova att förskjuta rapporten!

2) att konstruera önskade mönster:

Utgå från en kvadrat bestående av 4x4 rutor (för fyra skaft; 6x6 för sex; 8x8 för åtta osv). Rita in ditt önskade färg-mönster - det kan vara bra att rita flera rapporter intill varandra, så att man ser lite mer av mönstereffekten. Såhär, till exempel:

Börja med att bestämma vilka varp- resp inslagstrådar som ska ha vilken färg - dvs om nästan hela kolumnen är färgad, sätt en färgad varptråd, om nästan hela raden är färgad, sätt en färgad inslagstråd. Markera trådarnas färg i kanten, utanför mönstret.
Sedan är det dags för bindningen: överallt där man vet vilken tråd som skall synas - markera med vertikalt resp horisontellt streck. Lämna de rutor där det inte spelar någon roll för mönstret, så länge. När alla "måste"-rutor är markerade, välj de andra på ett sådant sätt att bindningen blir bäst. Det finns oftast flera sätt att lösa det sista steget - prova flera!
Såhär kan det bli:

När hela bindningen är bestämd, analysera den på vanligt sätt.

Det säger sig självt att ju fler skaft, desto lättare att göra mönster. Men glöm inte de övriga möjligheterna: speglingar (åstadkoms med spetssolvning resp trampning), sammansatta mönster (man kan utgå från steg 1 ovan och kombinera olika varianter - man måste inte ha samma antal och ordning på trådarna hela vägen!). Prova också vad som händer med andra fantasi-solvningar - v-punkt, till exempel. Men man kan också variera strukturer: om man kombinerar färgeffekter med grova och tunna trådar får man ytterligare varianter!
Efter pappers- och tankearbetet: plocka fram alla dina olika garner! Föreställ dig vad som skulle kunna hända om du kombinerade dendär gula stickgarnsresten med ett hemgjort stränggarn av 5-6 bomullsgarner i olika gröna och turkosa nyanser...

Meningen med detta är först och främst att ha roligt, att ge och få inspiration och fantasi!

Litteratur:
Handbok i vävning, Ulla Cyrus-Zetterström
Väv i gamla och glömda tekniker, Eriksson-Gustavsson-Lovallius
Colour and weave, Ann Sutton
The structure of weaving, Ann Sutton
Textile and colour design, Watson
artiklar i Handwoven och Weaver's

Men nu finns ju datorer...

(tillägg 2003)

Nu finns ju många lättillgängliga och billiga datorprogram för bindningskonstruktion. De förenklar ju arbetet avsevärt - men de "gör inte jobbet": vet man inte hur ett bindemönster fungerar kan man inte räkna med att få vettiga resultat.
Om jag vill konstruera ett relativt enkelt färgeffektmönster brukar jag gå tillväga såhär:
1) bestämmer hur många skaft jag vill använda (till exempel 6)
2) gör en ansats: rak solvning, rak trampning, varannan tråd blå, varannan grön.
3) konstruerar en tuskaft
4) leker med uppknytningen tills jag fått det mönster jag önskar