Att konstruera en väv med dubbla lager
Det skulle bli en alldeles speciell sjal. Såhär ser skissen ut:
Bergdala Spinnhus |
- Om jämtlandsdräll - Om trasvävar - Om vadmal - Om färgeffekt - Om analys av tyg - bindningskonstruktion (i nytt fönster) - Om konstruktion av dubbla lager - Om att väva dubbel bredd - Om att väva dubbel bredd, del 2 - Om partimönster - Att utveckla ett partimönster - Mera om partimönster - Om tagelvävning - Om krympeffekt - Enfärgat? - Om datoriserad vävstol - Om gamla vävskedar och deras märkning - Om äldre vävlitteratur - Solvningsnotationer, del 1 - Solvningsnotationer, del 2 - Gamla vävtermer - Om horsehair (på engelska) - Tageltyg från Småland - idéer om skyltgrejor - "Original", kopia eller plagiat? - Översikt över svenska vävböcker - Om tyst kunskap - Nog nu! på engelska: - Serial weaving - "TWILL" - Block substitution - Vadmal |
|
Att konstruera en väv med dubbla lagerDet skulle bli en alldeles speciell sjal. Såhär ser skissen ut: |
|
|
Sedd längs varpen skulle den se ut som den översta skissen. De båda lagren har varsin stadkant - från vänster har vi
alltså två separata lager som byter plats tre gånger. De båda varparna är lika breda, men förskjutna i sidled.
|
||
För att konstruera sjalen använde jag ett vävprogram, Fiberworks PCW. Jag använde det som om det vore ett vanligt
rutpapper, bland annat för att jag ändå måste ändra så mycket manuellt för att få exakt den bindning jag vill ha.
Dessutom är det viktigt att man vet hur både bindningen och programmet fungerar för att få precis det resultat man önskar.
Såhär gick jag tillväga för att konstruera sjalen: Båda lagren skulle vara tuskaft. För att väva två lager tuskaft behöver man fyra skaft. Eftersom sjalen har två partier går det åt totalt åtta skaft. Jag väljer att solva de orangea trådarna på jämna skaft (2 och 4 för det ena partiet, 6 och 8 för det andra), och solvar alltså de lila trådarna på de udda skaften. För att lättare komma åt att solva väljer jag att ha partiet med de flesta trådarna på skaften närmast mig. Där båda lagren överlappar solvar jag varannan lila, varannan orange. Såhär: För att det skall gå lättare att väva vill jag göra två inslag i vardera lagret. Jag bestämmer att det orangea lagret skall komma först, och skall ligga överst i båda kanterna. Vi prickar in den orangea tuskaften: (detta kan göras antingen i bindemönstret eller i uppknytningen - resultatet blir detsamma) Det orangea lagret skall alltså vara överst på det parti som solvats på skaft 5-8. Alltså måste man knyta det lila lagret så att det kommer under. Såhär: Nu kan vi ägna oss åt det lila lagret. Tuskaften prickas in: Vi ser att vi måste göra något åt parti 2, där det lila lagret skall vara överst. Där behöver vi se till att det orangea lagret sänks. Såhär: Om vi vill kunna väva lagren helt separata, som jag till sist gjorde i min sjal (se bilder nedan), behöver vi fyra trampor till - två för vardera lagret. Vi börjar med det orangea Det skall vara överst, och därför måste alla lila trådar knytas för sänkning: Återstår endast det lila lagrets trampor. Det lila lagret skall vara underst: Såhär blev den: |
|||
|
Sjalen i vävstolen, nästan färdig: Den är vävd i bomullsgarn 16/2 och 20/2, i tre nyanser lila och fem nyanser orange.
Den hade 10 trådar och 9 inslag per cm. Den krympte nästan exakt 10% på längden, aningen mer på bredden.
Ett varningens ord: gör inte för långa varpar! Det faktum att lagren är enkla i sidorna, men dubbla på mitten, gör att man fort får problem med varpspänningen. Efter ungefär 150 cm började jag få problem med att de två sidorna blev lösare än mittbiten. |
||
Detalj av båda ändar, med "fria" (och olika långa) lager.
|
Färdig!
|
© Kerstin Fröberg 2005