Om gamla vävskedar av trä
Under åren hade jag samlat på mig en hel del gamla vävskedar, så'na där gamla med lameller av trä (eller om det var "rör"? ...jag hade ju hört historien om varför det heter "rör per cm").Varje gång jag fick fatt i en ny, mätte jag upp den i det moderna systemet - alltså räknade antal "rör" (mellanrum) på 10 cm. Skrev dit mitt uppmätta värde, ställde skeden bland de andra. Jag använde dem ibland, men oftast använde jag ju de moderna skedarna.
Så, en dag, fick jag se en artikel om gamla skedar. Där stod både ett och annat som lät väldigt...
konstigt. Det kom för mig att jag skulle skärskåda mina gamla skedar.
(Så småningom lånade jag in från mina vänner också. Till slut har jag noga studerat sådär 50-60 skedar.)
Dessutom sökte jag (svensk) litteratur - det finns inte mycket
skrivet, så det var snart gjort.
Nå. Jag fick lära mig ett och annat - och en hel del som inte gick ihop med varandra.
Några saker kan min erfarenhet slå fast: vävskedar gjordes i alla möjliga längder, och i alla möjliga
tätheter, vad det se'n än står i böckerna.
Jag har mätt skedar med vävbredder från 70 cm till 119; tätheter från 17 rör/10 cm till 129.
Påfallande är också hur låga de är - min lägsta är 5,5 cm, den högsta är knappt 8.
(När jag började väva var de flesta nya metallskedarna 10 cm, nu blir 12,5-cm allt vanligare.)
Indelning:
ofta ser man att gamla vävskedar har en tråd trädd längs med, fram och tillbaka över
skedens hela bredd. Det visar sig att det finns ett antal system för denna indelning. Bland de
skedar jag räknat finns trådar som markerar 20, 30 (vanligt), 48 (vanligt), 50 och 60 rör.
Tre st har också bläckmarkeringar längs med, alla markerande 60 rör. En av dessa har också tråd
som markerar 30 rör.
I en vävbok från 1925 (Montell-Glantzberg: Vävboken, som finns nedladdningsbar i pdf-format
här) står det
till och med att
"innan en ny sked tages i bruk skall den upp-pasmas"!
Varför just 30, 48, 60?
Enligt Grenander-Nyberg fanns flera olika system för garnberäkning: "pasma" om 60 varv samt
"bund" om 96 – det fanns även 100-varvspasmor. I vissa delar av landet kallade man sin
garnbunt för "tal".
Såvitt jag förstår har två trådar/rör varit det vanligaste skedningsmönstret. Markeringar på 30 rör
("sked-pasma") motsvarar då en pasma (60 tr), markeringar på 48 motsvarar ett bund (96 tr).
Varför man valt just dessa siffror vet väl ingen säkert idag. Grenander-Nyberg har flera resonemang
om hur de olika siffrorna kan tänkas relatera till olika i trakten vanliga vävtekniker.
– I mitten på 1700-talet försökte "överheten" att standardisera härvornas storlek till
100 tr/pasma, med, som vi sett, varierande framgång. För att få leverera exportgarn måste man
alltså räkna i hundratal, men hemma fortsatte man att räkna med de gamla siffrorna.
Ibland angavs vävbredd i antal pasmor snarare än antal centimeter (eller vilket längdmått som användes).
Läs mer on det i artikeln om äldre vävlitteratur, eller på Vi
KronobergsVävares sida om Majas pasme-räkning.
Detta sätt att räkna användes alltså ännu på 1920-talet, fortfarande med "konstiga" siffror
för pasme-begreppet (alltså närmare 200 år efter att man försökt införa 100-trådarspasmor).
;){kind=link}